Vid fibromyalgi kan träning kännas uteslutet, särskilt styrketräning, då det tros ge mer smärta. En avhandling vid Sahlgrenska akademin visar dock motsatsen.

Studien inkluderar 130 kvinnor mellan 20 till 65 års ålder med fibromyalgi. Hälften av kvinnorna fick följa ett program för progressiv styrketräning med hjälp av fysioterapeut. Resterande studiedeltagare ingick i en kontrollgrupp som fick behandling med traditionella avslappningsövningar. Studien pågick i 15 veckor med 2 träningar i veckan.

Med progressiv styrketräning menas ett träningsprogram där kvinnorna börjar på mycket låg belastning och ökar stegvis med tre till fyra veckors mellanrum. Deltagarna började på 40 procent av sin maxstyrka.

Effekten av styrketräning vid fibromyalgi

Resultaten visar att sex av tio kvinnor nådde upp till 80 procent av sin maxstyrka under studiens gång. En av tio kvinnor nådde till 60 procent. Men starkare muskler var inte de enda fördelarna.

– På gruppnivå var förbättringarna signifikanta för i princip allt vi mätte. Kvinnorna mådde bättre, fick mer muskelstyrka, mindre smärtor, bättre smärtacceptans, bättre hälsorelaterad livskvalitet och mindre aktivitetsbegränsningar. Sedan var det några som inte klarade träningen och blev sämre, vilket också är en viktig del av resultatet, säger Anette Larsson, fysioterapeuten som står bakom avhandlingen, i ett pressmeddelande.

Fem kvinnor avslutade träningen på grund av ökad smärta.

Avslappnande övningar ger mild effekt

Även i kontrollgruppen skedde förändringar men de var inte lika stora. Hand- och armstyrka ökade något, förmodligen tack vara att avslappningsövningar gav mindre spända muskler.

Viktigt för forskare bakom studien är den individanpassade träningen som var fokus för studien. Träningspassen anpassades efter deltagares grad av smärta och rädsla för att röra sig.

– En intervjustudie vi gjorde visar tydligt att kvinnorna behöver stöd för att kunna välja rätt övningar och rätt belastning, och att de även får hjälp när de gör mer ont. Det krävs helt enkelt stöttning av någon som kan deras sjukdom, och gärna en fystioterapeut, säger Anette Larsson.